Å så blev det vardag

Oj vad tiden rusar. Har inte riktigt haft ork eller tid att skriva på ett tag men det är ju så när vardagen drar igång. Spelar igen roll att det nu råkar vara på andra sidan jorden.

Nyekiperad trio.

Skolstart
För snart två veckor sedan tågade de så iväg till sina tre olika skolor iklädda uniform och lunchbox i väskan. Återkommer till det sistnämnda lite senare.
Det var ett nervöst gäng. Johan och Simon traskade modigt iväg själva medan jag körde Ebba, och jag kan ju säga att den första kvällen var det många tårar som fälldes. "Jag kommer aldrig att hitta nån kompis" "Jag hittar ingenstans och jag fattar ingenting" Ja fy bubblan vad det var svårt att vara en tröstande förälder just då. Än en gång slog mig tanken, vad är det vi har gett oss in på och varför utsätter jag mina barn för detta. Men vi lyckades i alla fall tillsammans enas om att det ju faktiskt bara gått en dag och att man nog ändå måste ge det lite tid. Och tack och lov, redan dagen efter var allt genast mycket bättre. Killarna har nu redan hittat flera kompisar och trivs på sina skolor även om de förstås längtar hem rätt ofta.

Ebba med sin lärare Rhys.

Danielle och Ebba. Två tjejer som funnit varandra!

Det travar på även för Ebba. Hon har en fantastisk lärare som redan dag ett sa till mig att jag naturligtvis fick vara på skolan hur mycket jag ville. Han ansåg att ett tryggt barn lär sig bättre och det var det viktigaste. Jag ser dock till att inte hänga så mycket med henne utan är mer som en hjälp till hela klassen. Ebba tycker att jag är lite väl sträng men barnen verkar gilla mig, i alla fall om kramar är ett bevis på detta och jag får många!

Förra veckan fick Ebba och jag vara med om en maorisk välkomstceremoni. Alla nya barn och lärare på skolan bjöds in att delta. Det var en fantastisk upplevelse med haka och körsång av barnen.

En man, vid namn Pete, som höll i det hela hade frågat mig om jag inte kunde säga något så jag höll ett litet tacktal till eleverna och lärarna. Det var nervöst, men jag hade fusklapp, och det blev väldigt uppskattat. Skolan har och har haft en del elever från andra länder men vi är de första svenskarna.

Lunchlådor
En av de nya uppgifterna jag har är att fixa barnens lunchlådor eftersom det inte serveras någon skollunch här. Till en början hade jag världens ambition om att de skulle innehålla både det ena och det andra, till en början även alldeles för mycket.... Nu har det rationaliserats ner till en rejäl smörgås, med ganska enahanda pålägg, frukt och en bar. Jo efter mycket förhandlande har trion övertygat mig om att de åtminstone kan få en bar. Man kan väl säga att diskussionen kring socker är densamma som i Sverige men här upplever jag att det är mer snack och väldigt lite verkstad. Det sitter massor med ungar som har sina lunchboxar packade med muffins, kakor och godis. Det är inte så konstigt att koncentrationsnivån svajar ganska rejält den sista timmen av skoldagen. Dock har i alla fall samtliga vatten i sina dricksflaskor och det är väl tur det.

Helgnöjen
På helgerna försöker vi ta oss ut på lite utflykter i närområdet. Det är så häftigt att vandra och springa runt i regnskogarna. På sina ställen är träden helt enorma. Och det lyxigaste av allt är ju att man inte behöver oroa sig för några farliga djur.

Vi når västkusten på en halvtimmes bilfärd och numera kör vi runt med surfbrädor i stället för skidor på taket. Något som är helt nytt, i vart fall för oss, är att stränderna även är bilväg dock måste man hålla hastighetsgränsen på 30 km/h. Förra helgen förfasade vi oss väldigt över detta då vi parkerat på parkeringen och asat oss ner till stranden med kylbox, surfingbrädor etc. Vi hade hittat värsta platsen och helt plötsligt kom en bil och parkerade bort den vackra utsikten. Men förfasandet blev rätt kortvarigt. I lördags parkerade även vi på stranden men det känns fortfarande rätt konstigt ska jag erkänna.

Försöker ta seden dit vi kommer även om det ännu inte känns helt bekvämt.

Vädret
Här är vädret som somrarna är mest hemmavid men regnskurarna är mer intensiva och blåsten likaså.

Enligt kiwisarna själva är det den värsta sommaren på 30 år så det kan ju bara bli bättre. Jag trodde vi var de som snackade mycket väder men det görs det här med och i nyhetssändningarna på morgonen tar prognoserna rejäl plats. Solen, när den skiner är rejält stark och ozoonskiktet tunt så det är solskyddsfakor 50 och uppåt som gäller.

Reflektioner
Det blir snabbt vardag med skjutsningar till träningar på olika håll. Även här behöver bilar åka på service. Jag har blivit en fena på vänstertrafik och sätter mig numera i förarsätet nästan varje gång.
Är less på att handdiska och längtar till att flytta till "vårt hus med diskmaskin" om två veckor.
Det är ganska mjukt och skönt att gå runt på heltäckningsmattor även om de är jobbiga att dammsuga.