tisdag 28 mars 2017

Oväntat besök

Vår första riktiga barbeque


Ganska hög medelålder men väldigt mysigt.

Nu i helgen hände något helt oväntat men roligt. Våra grannar hade bjudit in oss till en barbeque på söndagen för att få träffa deras vänner. Men på kvällen drog moln och regn in och helt plötsligt flyttades kalaset hem till oss i stället. Vår uteplats fylldes av ett 20-tal nya bekantskaper. Allt från fårbönder till socialarbetare. Vår första men inte sista fest här hemma. 

Fyrbenta vänner


Svårflörtad häst den där Slim.
Efter åtta års uppehåll är jag åter på banan, ja i alla fall uppe på hästen. Så fantastiskt kul men samtidigt asjobbigt. Jag rider på samma ställe som Ebba, Kyrewood Equestrian Center. Stallet har ett 40 tal hästar på olika nivåer. Till min första lektion hade min ridlärare valt ut en 170 hög och 20 år gammal vallack, väl skolad men väldigt lat. Jag frågade lite försiktigt 20 minuter in på lektionen om det var möjligt att få använda sporrar men det var det inte. Efter 45 svettiga minuter hade jag i alla fall lyckats någorlunda med att få ihop "Slim", jo han heter så, i någorlunda form men själv var jag som en blöt trasa men men en lycklig sådan. Dagen efter var  jag helt övertygad om att jag jag hade utslitna höfter och var i behov av operation men det visade sig vara gammal hederlig träningsvärk.
Vid lektion nummer två hade Slim bytts ut mot Bert. Samma storlek men betydligt mer framåt. Ser med spänning fram emot vår utveckling tillsammans. Vet inte om han är av samma åsikt. 
Ebba går i alla fall från klarhet till klarhet. Hon rider numera själv på banan i både skritt och trav och har provat på lite hoppning över bommar.
Skitful halt men det enda bildbevis som ännu
finns där jag sitter till häst.


Radarparet Ebba & Eddy.

Mamma har lärt henne att killar ska hållas kort.


Vardagslyx
Ridhjälm utbytt mot cykelhjälm.

I förra veckan hade Johan en ledig dag. Vi tog då bilen upp till bergen för en cykeltur i regnskogen. Det är just sådana här spontana saker som numera tillhör min vardagslyx. Att flåsa efter sonens mountainbike en helt vanlig måndag eller hänga med Simon på flippen en helt vanlig tisdag. Älskart!
Gick inte lika fort för mig kan jag säga.


Simon på sitt favvoställe. 

Älskade studsboll.

Ogräs

Lite olyxigare är det att rensa ogräs. Här är affärerna visserligen fulla med bekämpningsmedel av alla dess slag men jag håller mig till grep och händer. Känns betydligt bättre så.
Hyllmetrar med bekämpningsmedel...

Gillar min flashiga ogräskorg. 
Min vinterträdgård tar sig. 


Löpande framgångar

I lördags fick familjen bege sig upp till Universitetsområdet här i stan för att se Johan löpa bana. Han hade nämligen lyckats kvala in sig till skolmästerskapen i friidrott. Skolor från hela Manawatu deltog  (motsvarar typ hela Västernorrland) Det sprangs både 400, 800 och 1500 meter. Vi kunde stolta se på när Johan Kimp (ja speakern uttalade det så) gjorde riktigt bra ifrån sig trots att han först kvällen innan lärt sig hur man använder startblock på youtube och att han tillhörde de få som inte hade spikskor. (snåla föräldrar)



Mot höst och vinter

Baksidan här borta är att vi går mot mörker medan ni där hemma just nu går mot ljusare tider. På söndag är det dags för vintertid och vi ställer tillbaka visaren en timme. Hemma är jag en förespråkare för sommartid året runt så även här. Vi kommer dock inte uppleva samma mörker som man gör i Sverige på vintern. När det är som mörkast skymmer det tydligen vid halvfemtiden här borta. Och så mycket höst att tala om är det faktiskt ännu inte.  Igår hade vi 23 grader och sol så jag ska inte klaga. Till helgen blir det ingen surfing utan besök i huvudstaden Wellington!


onsdag 1 mars 2017

Huset med den gula dörren

Äntligen har vi fått flytta in i vårt nya hus!
Är ju inte så bra på det där med selfies men
välkomna på besök!

Denna lilla skolåda ska nu förhoppningsvis bli vårt hem under den tid vi är här. Hyreskontraktet är på ett år men med möjlighet till förlängning. Jag älskar vårt kök och kanske framför allt dess diskmaskin. Mina handeksem har faktisk fått sig en rejäl prövning efter allt handdiskande så det ska bli skönt för dem att kunna få torka upp lite.
Gillar betong.

Vardagslyx!

Lite mindre charmig tvättstuga i garaget men man kan ju
inte få allt.

En av våra uteplatser. Ska komma till ett matbord
 där så småningom. 
Utemiljön består av en två härliga uteplatser, en grön jämn och än så länge välansad gräsmatta och tre  rejäla växtbänkar där jag förhoppningsvis ska få upp lite grönsaker. Och så en del buskar och palmer och sånt. För att inte tala om den "rinnande stenen" som ständigt gör en kissnödig. En liten mix av golfbana och Thailandspa om ni förstår vad jag menar...Mycket mer välplanerat än vår vildvuxna trädgård där hemma.
Härligt eftermiddagshäng efter skolan. 


Vår fontänsten.
Coolt bevattningssystem!

Lyxigt med kvarlämnade grönsaker från tidigare hyresgäster.

Har alltid drömt om att få ha en kruka med Afrikas bli lilja.
Nu har jag en hel lång rabatt!!!

En strandad container

Dessvärre har vi det lite mer sparsmakat med möbler än så länge. Vår container har blivit försenad pågrund av strejk i Göteborgs hamn och väntas först komma hit om två månader. Lyckligtvis har vi hittat ett ställe som hyr ut möbler så vi har iaf sängar, matbord och stolar och för andra gången på kort tid har vi tvingats köpa ny köksutrustning. Kommer bli en massa kastruller etc.. Igår fick Pelle spader över alla kläder som låg i uppackade väskor så nu har vi även byråer! Kan konstatera att IKEA har sina fördelar. Här är många möbler jättefula, enligt min smak,  och superdyra.
Ska snarast packa in mina kläder i byrån!

Aktiviteter

Här har det annars börjat röra på sig på flera plan. Simon, hör och häpna, har börjat med två sporter! Volleyboll och hopp och volter. Mannen som tidigare inte ville bli svettig duschar nu plötsligt flera gånger i veckan. Johan har testspelat med en tennisklubb och hoppas hitta någon bra grupp att hänga med. Annars är det mycket musik för honom just nu. På rummet finns numera både en gitarr och en saxofon. Saxofonen blev mer som en bonus. Här måste man nämligen spela ett orkesterinstrument för att få godkänt på musiken och gitarr ansågs inte vara ett sådant instrument så därför blev det även sax och så sång förstås. Vem vet. Kanske blir ett band framöver när även keyboarden kommer så småningom: "The yellow door"
Johan och Ebba jammar.
Ebba har fallit för Eddy. En liten vit ponny med stort hjärta.
Ebba & Eddy
Jag är förstås eld och lågor men försöker tygla mig;-) Hon har länge velat börja rida men hemma har vi inte fått ihop det tidsmässigt. En av morötterna för henne att komma hit har varit utlovad ridutrustning och att få börja i en ridgrupp.
Jag blev därför så glad när jag hittade detta ställe en kvart utanför stan. Här går numera Ebba i the ponyclub en gång i veckan. De är en handfull barn som under två timmar får lära sig hur man tar hand om en häst och så rida förstås. Inga besserwissrar så långt ögat når utan en hjälpande och välkomnande inställning. Lite full i skratt blev jag allt när de vid första lektionen blev ombedda att valla får till hästrygg. Så rätt sätt ju! Learning by doing och inga tråkiga ändlösa rundor på en volt.
Som sagt jag håller tummarna för att Ebbas intresse ska hålla i sig så jag försöker va lite loj.
Vallade fårskallar.




Sommar och snusabstinens

Från att ha varit en ganska usel sommar enligt kiwisarna själva har nu sensommaren kommit med besked. Den senaste veckan har temperaturen hamnat på dryga 25 grader och det har bara blåst svaga vindar. Det är konstigt vad ens kropp är inställd på årstider. I huvudet är det snart vår men här går vi oundvikligen så smått mot höst. En annan stor omställning för min stackars kropp är att sluta snusa. Finns säkert många som ifrågasätter min inställning men jag har verkligen inte sett någon anledning tidigare att verkligen sluta förutom att det är rätt dyrt då. Men här är det ju som sagt omöjligt och då är det bara att gört. Har nu även slutat med nikotionplåster så klapp på ryggen till lilla mig.

Så nära nya zealändskt snus man kan komma.

Reflektioner

Den senaste månaden har jag ju tillbringat en hel del tid  i Ebbas klass för att stötta och hjälpa henne om det behövts. Häromdagen deklarerade hon dock att hon inte längre ville ha mig där utan att hon från och med nu klarar sig själv. Känner mig lite överflödig men är förstås glad för hennes skull att hon känner sig trygg trots språksvårigheter.

Johan berättade vid matbordet häromdagen att han haft en riktig mardröm. Oj, vad handlade den om undrade en orolig mamma. "Jag drömde att vi var tvungna att flytta hem igen och jag försökte krampaktigt hålla mig kvar i huset". En del av mig tänker "va skönt, han trivs här" medan den andra delen tänker "oj, vad har vi ställt till med, det kommer bli rejält tufft den dagen vi måste åka hem..." Men än så länge bara njuter jag av vårt nya hus och av att barnen anpassar sig dag för dag.