Oväntat besök

Vår första riktiga barbeque

Ganska hög medelålder men väldigt mysigt.

Nu i helgen hände något helt oväntat men roligt. Våra grannar hade bjudit in oss till en barbeque på söndagen för att få träffa deras vänner. Men på kvällen drog moln och regn in och helt plötsligt flyttades kalaset hem till oss i stället. Vår uteplats fylldes av ett 20-tal nya bekantskaper. Allt från fårbönder till socialarbetare. Vår första men inte sista fest här hemma. 

Fyrbenta vänner

Svårflörtad häst den där Slim.

Efter åtta års uppehåll är jag åter på banan, ja i alla fall uppe på hästen. Så fantastiskt kul men samtidigt asjobbigt. Jag rider på samma ställe som Ebba, Kyrewood Equestrian Center. Stallet har ett 40 tal hästar på olika nivåer. Till min första lektion hade min ridlärare valt ut en 170 hög och 20 år gammal vallack, väl skolad men väldigt lat. Jag frågade lite försiktigt 20 minuter in på lektionen om det var möjligt att få använda sporrar men det var det inte. Efter 45 svettiga minuter hade jag i alla fall lyckats någorlunda med att få ihop "Slim", jo han heter så, i någorlunda form men själv var jag som en blöt trasa men men en lycklig sådan. Dagen efter var  jag helt övertygad om att jag jag hade utslitna höfter och var i behov av operation men det visade sig vara gammal hederlig träningsvärk.
Vid lektion nummer två hade Slim bytts ut mot Bert. Samma storlek men betydligt mer framåt. Ser med spänning fram emot vår utveckling tillsammans. Vet inte om han är av samma åsikt. 

Ebba går i alla fall från klarhet till klarhet. Hon rider numera själv på banan i både skritt och trav och har provat på lite hoppning över bommar.

Skitful halt men det enda bildbevis som ännu
finns där jag sitter till häst.

Radarparet Ebba & Eddy.

Mamma har lärt henne att killar ska hållas kort.

Vardagslyx

Ridhjälm utbytt mot cykelhjälm.

I förra veckan hade Johan en ledig dag. Vi tog då bilen upp till bergen för en cykeltur i regnskogen. Det är just sådana här spontana saker som numera tillhör min vardagslyx. Att flåsa efter sonens mountainbike en helt vanlig måndag eller hänga med Simon på flippen en helt vanlig tisdag. Älskart!

Gick inte lika fort för mig kan jag säga.

Simon på sitt favvoställe. 

Älskade studsboll.

Ogräs

Lite olyxigare är det att rensa ogräs. Här är affärerna visserligen fulla med bekämpningsmedel av alla dess slag men jag håller mig till grep och händer. Känns betydligt bättre så.

Hyllmetrar med bekämpningsmedel...

Gillar min flashiga ogräskorg. 

Min vinterträdgård tar sig. 

Löpande framgångar

I lördags fick familjen bege sig upp till Universitetsområdet här i stan för att se Johan löpa bana. Han hade nämligen lyckats kvala in sig till skolmästerskapen i friidrott. Skolor från hela Manawatu deltog  (motsvarar typ hela Västernorrland) Det sprangs både 400, 800 och 1500 meter. Vi kunde stolta se på när Johan Kimp (ja speakern uttalade det så) gjorde riktigt bra ifrån sig trots att han först kvällen innan lärt sig hur man använder startblock på youtube och att han tillhörde de få som inte hade spikskor. (snåla föräldrar)

Mot höst och vinter

Baksidan här borta är att vi går mot mörker medan ni där hemma just nu går mot ljusare tider. På söndag är det dags för vintertid och vi ställer tillbaka visaren en timme. Hemma är jag en förespråkare för sommartid året runt så även här. Vi kommer dock inte uppleva samma mörker som man gör i Sverige på vintern. När det är som mörkast skymmer det tydligen vid halvfemtiden här borta. Och så mycket höst att tala om är det faktiskt ännu inte.  Igår hade vi 23 grader och sol så jag ska inte klaga. Till helgen blir det ingen surfing utan besök i huvudstaden Wellington!